tisdag, maj 16, 2006

Vad sjutton är en konflux?

Sedan ett par dagar är min lunchbok Erik Granströms Svavelvinter. Det är en fantasyroman på sådär en femhundra sidor och jag har bara börjat i den, men jag kan redan nu konstatera att den har ett helt annat språk än någon annan svensk fantasy jag läst. Det vimlar av ord som man inte ser dagligdags eller som man kanske inte skådat tidigare alls. Hur kan man annat än gilla folk som skriver saker som "Riddaren slungade sitt galderlästa jaktspjut"? En hel del av de här orden som bubblar fram är gamla ord som fallit i halvglömska och som nu putsats upp för att ånyo göra tjänst. Andra är kreativa sammansättningar som tydligt berättar vad de betyder, även om man inte sett dem förut.

Förut läste jag nästan bara skönlitteratur på engelska. På senare år har jag läst mer och mer på svenska. Ursprungligen berodde det på att jag skrev en recensionsspalt och alla böcker jag fick mig tillsända för recension var på svenska, och sedan jag jag av bara farten fortsatt att läsa mycket på svenska även sedan recenserandet upphört.

Att läsa Svavelvinter på svenska bereder mig inget problem. Jag kanske inte skulle få för mig att använda "galder" i dagligt tal (varför jag nu skulle behöva det...), men jag har inga problem att förstå det. Om boken vore på engelska skulle jag ha ett större behov av att slå upp saker. Nu tror jag att "galder" är ett dåligt exempel eftersom en stor del av det tusental romaner jag läst på engelska varit fantasy, så mitt ordförråd inom just det området skulle nog täcka upp ("dweomer", kanske?), men rent generellt tror jag att mitt passiva ordförråd är betydligt större på svenska än på engelska, även om jag kan en hel del engelska ord. För att fullt ut kunna njuta motsvarande bok på engelska (Gene Wolfe, kanske?) så skulle jag antagligen behöva ha ett lexikon till hands.

Problemet är att jag väldigt sällan orkar slå upp ord jag inte kan en exakt översättning till. Oftast kan man lista ut av sammanhanget ungefär vad det handlar om, men problemet är just "ungefär". Jag "kan" en rätt stor mängd engelska ord som jag vet ungefär vad de betyder. Ibland stöter jag på något av dem i en text där det inte passar alls, så att jag blir tvungen att slå upp det, och då händer det att jag upptäcker att ordet egentligen betyder något helt annat än jag trott. Då frågar man sig vad för underliga tolkningar tidigare felläsningar lett till, utan att jag märkt det.

Och när jag ändå pratar om språk måste jag passa på att rekommendera ett ypperligt blogginlägg på Månskensdans om svenska, engelska och språk i största allmänhet.

Andra bloggar om: , , , ,

3 kommentarer:

Johan sa...

Visst är den härlig? Svårt att inte charmas av Svavelvinter.

//JJ

Andrea sa...

Om inte annat så inser man ju rätt snabbt hur mycket engelska man inte kan när man själv försöker skriva eller översätta något.

Och visst är Svavelvinter en helt underbar bok =)

mentasm sa...

För att till fullo kunna avnjuta Svavelvinter bör man nog spelat rollspelssviten "Den femte konfluxen" till Drakar och demoner.