torsdag, april 19, 2007

2007-56: Kazuo Ishiguro: Never let me go

Kathy, Ruth och Tommy är tre jämngamla ungdomar på internatskolan Havisham någonstans i England. De har sedan länge fått reda på att de är utvalda, men exakt till vad är de inte på det klara med. De får ibland vaga antydningar om vad det kan handla om, men ingen vet något. De är också alla föräldralösa, och har i princip ingen kontakt med omvärlden förutom genom sina förmyndare (vilket är vad de kallar sina lärare).

Så småningom framgår det att de när de blir äldre kommer att utbildas till vårdare åt donatorer, och ännu senare även bli donatorer själva. Ingen vet vad det handlar om, mer än att det är viktigt.

Förutom detta mysterium så besöks skolan då och då av "madame". Hon tittar på alla teckningar och andra konstverk eleverna har producerat sedan sist (utan att eleverna själva får närvara) och väljer ut en del som hon tar med sig. Det sägs att hon har något slags galleri med saker som Havishamelever har gjort, men det kan lika gärna vara en myt som skapats av eleverna själva. Ingen vet något.

Hela berättelsen berättas av Kathy när hon är i trettioårsåldern och ser tillbaka på sin barndom och uppväxt. Hon berättar i princip kronologiskt från att de är tio år och fram till nutid. Tonen är den man kan förvänta sig av en person som berättar något för någon annan, snarare än en noggrannt skulpterad konstprosa, men det passar bra för den här historien.

Kathy berättar vad som händer kring eleverna och vad hon tänkte medan det pågick, och hon berättar om samtal hon haft med Ruth, Tommy och många andra. Successivt får vi en bra bild av skolmiljön de befann sig i och hur den gradvis utvecklas från att vara ur underläge när de är små och har en massa äldre elever över sig till att bli med avslappnad när de så småningom själva blir äldre.

Boken handlar en hel del om att växa upp och försöka få ordning på vad världen handlar om. I Kathys och de andras fall är det svårare än vanligt eftersom de inte får så mycket information om sin situation, men de måste även komma underfund med hur relationerna dem sinsemellan fungerar, precis som alla vi andra också måste göra. Man får följa hur deras känsloliv utvecklas allt eftersom de blir äldre; oftast genom att Kathy återberättar samtal hon haft med olika personer och funderar på hur de reagerat.

Det ligger ofta en lite vemodig ton över berättelsen, och jag tycker att den accentueras av det lågmälda språket Kathy använder. Det finns inga effektsökerier eller så, utan hon berättar lugnt och stilla vad som hände.

Vad som inte är uppenbart från omslaget är att detta tveklöst är en science fiction-roman. Jag vet inte om det beror på att jag är van vid att läsa science fiction, men vad den bakomliggande premissen bakom alltihopa var tyckte jag att man kunde gissa i det första kapitlet. Av blurbarna på baksidan får man intrycket att de recensenterna inte fick det klart för sig förrän framåt slutet, men som finkulturrecensent kan man väl antagligen inte tänka sig en sciencefictionförklaring till något om man inte får den direkt skriven på näsan först.

Boken förlorar dock inget på att man inser från början vad skolan Havisham egentligen är. Det är berättelsen som är det intressanta, inte avslöjandet.

Kazuo Ishuguro: Never let me go (Never let me go)
Wahlström & Widstrand, 2006 (originalet 2005)
Översättning: Rose-Marie Nielsen
319 sidor
ISBN: 9146215077
ISBN13: 9789146215073
Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 56 (varav 11 serieböcker)
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
51: Arnaldur Indriðason: Änglarösten
52: Johan Theorin: Skumtimmen
53: Jonas Gardell: Ett UFO gör entré
54: Camilla Läckberg: Olycksfågeln
55: Karin Fossum: Natt till den fjärde november
56: Kazuo Ishiguro: Never let me go

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

3 kommentarer:

Camilla sa...

Denna boken har just börjat gå som radioföljetång på P1 11.30. Jag råkade lyssna på en del igår.

Spectatia sa...

En fullständigt fängslande bok! En av de bästa jag läste förra året.

Fröken Bokmal sa...

Imponerad av din läs-speed detta år!! Och jag som tyckte jag låg bra till med 19 lästa böcker...
"Never let me go" var intressant, särskilt för mig som aldrig läser science fiction. Jag förstod inte på ett bra tag vad det handlade om, det kom krypande.