onsdag, september 19, 2007

2007-100: Margery Kempe: The Book of Margery Kempe

The Book of Margery Kempe är en självbiografi skriven av en engelsk kvinna på 1400-talet, och redan det gör den speciell. Den är nämligen den äldsta kända självbiografin på engelska. Att den är om en kvinna gör den naturligtvis än mer udda eftersom det i allmänhet är lite ont om information om kvinnor på den tiden.

Margery Kempe var inte som de flesta andra på sin tid. Hon hade visioner av Jesus och förde samtal med honom. Även om religionen på 1400-talet var en starkare kraft än idag så verkar det som om många runt omkring Margery betraktade henne som rätt knepig.

Det är inte utan att man kan förstå varför. Trots att det alltså är hennes egen beskrivning av allt man har att tillgå så framstår hon ofta som underlig och man frågar sig hur folk omkring henne stod ut. Hon verkar exempelvis ha ägnat stora delar av sin tid åt att högljutt gråta över kristi lidande, när, var och hur som helst.

Hon var gift och hade åtskilliga barn men lyckades, inspirerad av sina visioner, övertala sin man att få leva i celibat och istället åka på pilgrimsfärd. Detta verkar hon ha gjort utan några större förberedelser och rimligen också utan några större kunskaper om de länder hon skulle till. Trots detta verkar det som om hon på något underligt sätt klarat sig rätt bra, och med tiden lyckades hon resa över stora delar av Europa.

Eftersom Margery blivit anklagad för att läsa bibeln olovligen antar jag att hon var skrivkunnig, men hennes livsberättelse har hon dikterat för andra som skrivit ner den. Av någon anledning refererar hon konstant till sig själv som "this creature" vilket ger ett lite underligt intryck.

Hennes bok har varit känd sedan länge tack vare att ett utdrag ur den trycktes och spreds, men man trodde länge att det kompletta manuskriptet var förlorat. 1934 hittades det till slut i familjen Butler-Bowdons privata bibliotek i Lancashire.

Som roman betraktad är texten lite trögläst eftersom den trots allt är rätt gammal, och dessutom antagligen nedtecknad som den berättades muntligen, snarare än omsorgsfullt formulerad. Som ett dokument över en tid och hur en fanatiskt religiös person uppfattar världen är den däremot intressant, även om den fungerade bäst att läsa i små etapper.

Margery Kempe: The Book of Margery Kempe
The Folio Society, 2004 (ursprungligen skriven omkring 1438)
297 sidor

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.



Läsutmaning för 2007
Hundra böcker totalt: 100 (varav 16 serieböcker) Klart 13/9!
Fem pjäser: William Shakespeare: Twelfth Night, or What You Will Sophokles: Elektra
Fem nobelpristagare: Orhan Pamuk: Snö Isaac Bashevis Singer: Shosha André Gide: Isabelle Saul Bellow: Offret V. S. Naipaul: Att läsa och skriva: En personlig betraktelse Klart 12/8!
Två böcker på andra språk än svenska och engelska:
Fem böcker utgivna 2007: Svenska Naturskyddsföreningen: Naturen till din tjänst (årsbok 2007) Andreas Marklund: Skördedrottningen Joe Hill: Heart-Shaped Box Johan Theorin: Skumtimmen Camilla Läckberg: Tyskungen Klart 3/5!
Fem böcker inte från Sverige/USA/UK: Yasunari Kawabata: Snöns rike (Japan) Orhan Pamuk: Snö (Turkiet) Sophokles: Elektra (Grekland) André Gide: Isabelle (Frankrike) Arnaldur Indriðason: Kvinna i grönt (Island) Klart 2/3!
Fem böcker från Japan: Yasunari Kawabata: Snöns rike Mineko Iwasaki: Den sanna historien

Läst under 2007:
Nr 1-10
Nr 11-20
Nr 21-30
Nr 31-40
Nr 41-50
Nr 51-60
Nr 61-70
Nr 71-80
Nr 81-90
91: Ally Kennen: Odjuret
92: Maj Sjöwall & Per Wahlöö: Sista resan och andra berättelser
93: Viola von Wachendorf: Te
94: Jens Lapidus: Snabba cash
95: Hideyuki Kikuchi & Yuho Ashibe: Darkside Blues
96: Mineko Iwasaki: Den sanna historien
97: Tim Davys: Amberville
98: Rita Emmett: Gör det nu!
99: Jonas Gardell: En komikers uppväxt
100: Margery Kempe: The Book of Margery Kempe

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

3 kommentarer:

Ika sa...

Men om det är en nedteckning av hennes liv, dikterad av henne själv, hur kan den då vara en roman?

Hans Persson sa...

Nej, den är inte någon roman. Jag talade om ifall man skulle försöka sig på att läsa den som underhållning på samma sätt som en roman; den är inte riktigt lämpad för det, åtminstone inte för mig som är van vid texter som är sådär 500 år modernare. När jag väl kommit underfund med det och sedan läste resten av boken i etapper om 5-10 sidor blev den mer njutbar.

Anton Ymer (pseudo) sa...

Grattis! Ett till av delmålen avklarade.