måndag, mars 10, 2008

2008-32: China Miéville: Un Lun Dun

Två flickor i London råkar snubbla genom något slags portal och finner att de hamnat någon annanstans. Som i Narnia går det att förflytta sig mellan vår värld och den magiska världen om man bara vet hur man gör, men det är det inte många som gör.

Världen de hamnar i är UnLondon, ett mystiskt ställe där allt som går sönder i det vanliga London hamnar. Som namnet antyder är detta en icke-plats, och detta är bara den första i en lång rad liknande ordvrängerier som gör den här boken till en mardröm för en översättare, speciellt som en del av ordvitsarna även tas bokstavligt.

I UnLondon är ord viktiga, rent av levande. Detta blir bokstavligen sant i en scen där en person bara genom att uttala ord frambringar utterlings, varelser vars utseende är kopplade till de ord som skapar dem.

När tjejerna kommer till UnLondon får de reda på att en av dem är utvald; det finns en profetia som säger att hon ska komma och hjälpa till att rädda UnLondon från den hotande smoggen. Precis som den smogg som en gång hotade den normala London är den här smoggen ett svart och otrevligt moln, men den här är också självmedveten och ondskefull. Som så många andra som får reda på att de är föremål för en profetia är den utvalda inte helt nöjd med sakernas tillstånd, och detta är också något som Miéville spinner vidare på boken igenom.

Som jag redan sagt så finns det gott om ordvitsar i boken, ofta för att poängtera skillnaden mellan hur en företeelse ser ut i UnLondon och hur den ser ut i den vanliga världen. I London har man en umbrella, men när den går sönder och så småningom hamnar i UnLondon förvandlas den till en unbrella. Även själva handlingen är tidvis riktigt rolig och hela tiden intressant.

Den här historien är inte riktigt lika mörk som Miévilles övriga böcker, men så är den också tänkt som ungdomsbok. Det gör den på intet sätt mindre njutbar för vuxna läsare, däremot.

Boken är ganska frikostigt illustrerad med små men bra teckningar gjorda av China Miéville själv.

China Miéville: Un Lun Dun
Pan, 2008
521 sidor
ISBN: 9780330456166

Köp boken från Bokus så får jag lite provision.
Läs mer om boken på bokrecension.se.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,

2 kommentarer:

Helena Ferry sa...

Den låter mysig! Kanske dags att läsa något av Miéville snart. Skummade precis Wikipedia-artikeln om honom - utifrån namnet hade jag nog gissat att han var en kvinna från någon helt annan del av världen...

Hans Persson sa...

Jag har läst alla hans böcker och kan rekommendera vilken som helst, men det är nog dumt att börja läsa The Scar eller Iron Council eftersom de i någon mening är uppföljare (om än inte direkta fortsättningar) till Perdido Street Station.