tisdag, juli 08, 2008

Hur långt till omredigering av gamla filmer?

Det är tal om lagstiftning i Storbritannien för att begränsa glamouriseringen av rökning på film. För några år sedan var det uppenbarligen bara bad guys som rökte på film, medan det nu blir vanligare igen att vem som helst i en film kan röka. Eftersom de flesta som börjar röka gör det innan de fyller 18 år vill man begränsa förekomsten av positiva bilder av rökning.

Frågan är hur länge det dröjer innan Connie Willis' roman Remake där huvudpersonen jobbar med att redigera bort saker som blivit oacceptabla ur gamla filmer, som exempelvis rökningen i Casablanca, blir verklighet.

Jag tycker dock att det är stor skillnad på moderna filmer och äldre när det gäller rökning. Jag råkade se en film från 1940-talet häromsistens och det kändes som om alla i den rökte hela tiden. När man får se klipp från gamla teveprogram känns det också väldigt ovant att se folk som blir intervjuade eller så sitta och röka.

Jag tycker att det vore att gå för långt att plocka bort rökning ur gamla filmer och böcker, på samma sätt som det är fel att plocka bort böcker som innehåller andra företeelser som vi i dag motarbetar (slaveri, kvinnoförtryck, rasism, etc). Jag är däremot helt för det sentida rökförbudet som införts i Sverige och på många andra ställen. Det är väldigt trevligt att man numer kan gå ut på restaurang utan att bli totalt inrökt. Jag har inget emot att vuxna människor får röka om de nödvändigtvis vill, men deras frihet att röka slutar innan min rätt att slippa drabbas av deras rök. Det borde vara självklart för alla att man inte ska röka där det kan störa andra, som exempelvis precis vid ingångar eller vid busshållplatser. Jag skulle för den delen utan att blinka rösta för att klassa rökning i samma rum som barn som misshandel.

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,

2 kommentarer:

neofob sa...

Jag skulle rösta som du!

Björn B sa...

Idén med att censurera bort rökning ur gamla filmer finns även med i "The Ghost from the Grand Banks" av Arthur C Clarke om jag inte minns fel. Intressant att Willis verkar ha spunnit vidare på detta och skrivit en hel roman!