onsdag, januari 07, 2009

2009-2: Don DeLillo: White Noise

På ytan handlar den här boken om Jack Gladney som är universitetslärare i "Hitler studies" och hans familj. Han är med och arrangerar en konferens om ämnet och oroar sig om det. Området de bor i drabbas av ett kemisk läckage (som kallas för "the airborne toxic event"), och de måste evakueras. Han upptäcker att hans fru är otrogen.

Man kan se det som en ganska normal roman, men jag tycker inte att det här är huvudsaken med den här boken. Det är oftast inte det som händer som är det intressanta, utan allt runt omkring. DeLillo porträtterar inte bara människorna i den här familjen och andra runt dem, han porträtterar också det amerikanska 1980-talet med alla dess tekniska prylar, konsumsionssamhälle och så vidare.

På sätt och vis skulle man kunna säga att det är en roman om kommunikation. Eller kanske snarare en roman om brist på kommunikation. Personerna i den pratar ofta med varandra, eller åtminstone till varandra, men det är ganska sällan som de verkligen kommunicerar. De pratar rätt ofta förbi varandra, ibland i rätt dråpliga replikskiften.

Själva läsandet av den här boken var lite konstigt. Jag kan inte säga att jag hade tråkigt medan jag läste den, och fortsatte gärna läsa i den nästa dag. Däremot kände jag aldrig att jag ville läsa speciellt långt i den på en och samma gång, så det tog rätt lång tid att läsa ut den.

Don DeLillo: White Noise
Penguin, 1984
326 sidor
ISBN: 0-14-007702-2

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

1 kommentar:

Kajsa sa...

Jag tyckte att White Noise var väldigt bra, trots att den ju inte direkt kan sägas ha någon "rafflande handling", och detta just för att den är så väldigt välskriven. Jag tycker att DeLillos språk är väldigt väldigt bra och jag tror att han skulle kunna skriva om precis vad som helst och jag skulle förmodligen uppskatta det.