onsdag, maj 20, 2009

Jonas Gardell, Stasis bäste vän

Det har blivit diskussion om Jonas Gardells artikel om nätanonymitet i kommentarerna till min recension av Unni Drougges Boven i mitt drama kallas kärlek. Jag började skriva en kommentar om det, men det blev så långt så jag gjorde det till ett nytt inlägg istället:

Det Gardell skriver om men undviker att nämna vid sitt rätta namn är ett övervakningssamhälle med åsiktsregistrering. Han kallar det demokrati. Han vill ha rätten att "öppet kunna uttrycka sina åsikter utan att riskera att trakasseras" men det han argumenterar för är att man inte ska få säga något utan att identifiera sig.

Tänk nu efter vad det innebär. Varje gång du vill säga eller skriva något måste du identifiera dig. Det innebär legitimationskontroll vid brevlådan, exempelvis. Posthemligheten kan man glömma. Nu kan man hävda att Gardell pratar om internet och inte om brevlådor, och det är sant. Det är just det som visar hur farligt oinsatt han är. Internet är inte en leksak som vi kan sätta skilda regler för. Internet är en del av verkligheten, och det måste fungera som resten av verkligheten. Vi är vana vid att det är OK att skicka anonyma brev på papper och det måste vara självklart att detsamma gäller på nätet. Alternativet är total övervakning, och det innebär att staten kommer att ha tillgång till ofantliga mängder information om var och en som staten inte bör ha. Varje gång du skickar mejl kommer det att sparas inte bara vem du skickar det till utan vad du skrev. Vilka webbsidor du tittar på kartläggs. Alla saker du köper på nätet bokförs. Summan av den här informationen blir en mycket detaljerad bild av ditt privatliv, och den kommer staten att ha tillgång till.

Ju mer information det finns desto troligare är det att allt eller delar av den kommer att komma på villovägar. En databas med så detaljerad information om privatpersoner kommer att vara värd stora pengar som underlag för reklam eller för den delen utpressning (vet din man om att du tittar på de här webbsidorna?), och ju värdefullare informationen blir, desto större är också risken att någon kommer att använda den till saker den inte var tänkt att användas till.

Detta kallar Gardell demokrati. Jag kallar det Stasi.

Jag noterar också att Gardell som hastigast försöker sig på att dra växlar på historien med Arbogafallet. Jag vet inte om han är oinsatt som tror att det hände som han säger, eller cynisk som drar historien trots att han vet att den är felaktig. Det spelar mindre roll. Fakta är att bilderna det handlade om publicerades av en domstol genom att de skickade hela förundersökningen till en privatperson som begärde ut informationen, eftersom den var allmän handling. Privatpersonen lade upp förundersökningen på The Pirate Bay. Några få personer laddade ner informationen under någon månads tid. Sedan fick gammalmedia nys om historien och basunerade ut det över landet, och informationen laddades raskt ner av tusentals personer. Man skulle kunna tycka att det vore intressant att klandra någon av de aktiva parterna här: domstolen, privatpersonen eller gammalmedia. Men nej.

Istället går mediadrevet mot The Pirate Bay. Så vad har de gjort? Det som gjorts är att privatpersonen gjort förundersökningen tillgänglig på sin dator, och sedan talat om det för The Pirate Bay. När sedan någon söker efter förundersökningen på The Pirate Bay så berättar de att den finns på privatpersonens dator, och så kan den som sökte hämta informationen därifrån. The Pirate Bay fungerar alltså som en telefonkatalog. Förundersökningen har aldrig lagrats hos dem, och de har alltså ingen som helst makt att ta bort den från nätet. Och ändå är det dem som mediadrevet går mot.

Detta är naturligtvis känt sedan länge, men den som vill försöka ta en billig poäng i en debatt kan försöka låtsas som om det inte vore det. Sådana billiga trick fungerar inte, för nätet glömmer aldrig.

Gardells problem är att han är kontroversiell. Han är både bög och kristen och rätt högljudd om både och. Han är inte direkt den som drar sig för att häckla folk i sina framträdanden, men jag antar att han inte tycker att han tillhör pöbeln eftersom han är ensam. Samtidigt vill han ha ett privatliv. Jag förstår att det inte är lätt, men Gardell har valt att trampa på rätt många tår för att komma dit han är idag. Jag förstår om det finns de som gärna trampar tillbaka på hans tår. Det betyder inte att jag tycker att det är OK att mordhota honom, men sådant finns det redan lagar mot. Att det inte alltid går att lagföra den som gör det via nätet är inget konstigt. Det går inte att lagföra alla som mordhotar någon via anonyma pappersbrev heller.

Egentligen kokar det hela ner till Voltaires berömda uttalande: "Jag avskyr dina åsikter men jag skulle kunna ge mitt liv för att du skall få ha dem." Yttrandefrihet är svårt. Det svider. Folk kommer att säga saker som sårar, som vilseleder, som är totalkorkat. Lev med det. Det kallas frihet.

Andra bloggar om: , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , ,
intressant.se

13 kommentarer:

Mats Henricson sa...

Ett av mina favoritcitat, faktiskt. På franska: Je déteste vos idées mais je suis prêt à mourir pour votre droit de les exprimer.

Anonym sa...

Jag tycker din rubrik är ovederhäftig.
Den har absolut ingenting med innehållet i Jonas Gardells artikel att göra.
Anomyma brev med smutsigt innehåll har förekommit så länge som postverket har fungerat, men är faktiskt inget större problem för de flesta konstnärer (författare, musiker o s v.).
Det går så oändligt mycket lättare och snabbare för en illasinnad människa att anonymt skicka otrevligheter via nätet än via ett frankerat brev.
Jag vet ingen (något så när känd)konstnär, artist, författare i min bekantskapskrets som inte har råkat illa ut via nätet.Alla har gjort det - men ingen har fått otrevliga anomyma brev.

För mig (och för mina författarvänner - Unni Drougge känner jag inte) är det obegripligt att någon som kallar sig litteraturintresserad kan stödja ett enfråge-parti i EU-valet.(Den som är miljövän eller engagerad i välfärdsfrågor röstar naturligtvis inte på Piratpartiet.)

Lena

Anonym sa...

Det var inte Voltaire som sade det. Nätet har visst råkat glömma det. Liksom en del annat kring Arbogafallet.

Kanske borde nätet skaffa bättre minne, typ en databas?

Blogtester sa...

"Du är vad du läser" så Jonas Gardell borde kanske läsa Simone Weil?
Hon har en hel del att säga om frihet och hotande förtryck, och hade inte mycket över för hycklande religiositet, djupt religiös som hon själv var.

http://emergenceofhumantouch.blogspot.com/search/label/weil

AnnCharlott sa...

Jag tycker att det är en grov vantolkning av Gardells artikel att påstå att han skulle vara ute efter ett övervakningssamhälle. Det råder lite av en "vilda western"-stämning på nätet där folk gör lite som de vill bara för att det är enkelt och de kan komma undan med det i skydd av anonymiteten. Men nej, jag tycker inte ska vara särskilda regler för Internet, men samma som för samhället i övrigt, och det är väl just det Gardell menar i sin artikel också. Och apropå liknelsen med att skicka anonyma brev. Det är inte ok att skicka anonyma brev - inte om dessa anonyma brev innehåller hot.

Hans Persson sa...

Anonym: Om du har bättre uppgifter om citatet eller arbogafallet så skriv gärna dem istället för att påstå att de finns men inte presentera dem.

AnnCharlott: Att det inte är OK att skicka hotbrev håller jag med om, och skrev också. Gardell säger inte att han är ute efter något övervakningssamhälle, och han tror säkert inte heller att han är det. Problemet är att han inte tänkt igen vad han säger nog för att se att den enda möjligheten att uppnå vad han ber om är ett övervakningssamhälle.

Anonym sa...

.. men vi är många som VILL ha ett demokratiskt övervakningssmhälle. Vi vill ha en öppen diskussion, men vi vill inte behöva vara rädda för anomyma påhopp via internet (eller på något annat sätt).
För egen del tycker jag också att det är skönt att det finns övervakningskameror i tunnelbanan i Stockholm.
Unni Drougge har fått ett ögonblick i rampljuset och en hel del pengar genom sin aktion.
Hon har däremot INTE stöd av Författarförbundet i Sverige.
Jag vet ingen författare - och väldigt få bibliotekarier - som stöder Drougges tillvägagångssätt.
Stöder du hennes aktion, Hans Persson?
undrar
Lena

Blogtester sa...

I all välmening, för en öppen demokratisk diskussion, så har jag skapat en undersökning där Ni kan svara om Unni Drogge skall ha tillstånd för att vara smart - http://realnewsmill.blogspot.com/2009/05/unni-drougge-har-inte-stod-av.html

"det är skönt att det finns övervakningskameror" - "Going Dark" - http://realnewsmill.blogspot.com/2009/05/going-dark.html

Hans Persson sa...

Anonym: Förklara istället varför Unni Drougge skulle behöva tillstånd från Författarförbundet för att ge ut sin bok hur hon vill. Självklart är det hon själv som har det sista ordet om hur hennes bok ska publiceras (om hon inte skrivit kontrakt med något förlag som begränsar hennes valmöjligheter).

Anonym sa...

Hej Hans!
Nej, något "tillstånd" från Författarförbundet behöver inte Unnni Dougge. Vad fick du det ifrån?Inte från mitt inlägg i alla fall.Så verkar absolut inte förbundet.(Det finns en hemsida om du vill veta FF:s målsättning och arbetssätt.)
Jag undrar vad du betalade för att ta del av Unni Drougges roman eftersom du inte var särskilt förtjust i den. Jag tror att Unni Dougges läsekrets mest består av människor som gillar författaren som person eller som rycks med av den svartvita "story" hon berättar i sina verk. Jag tror att ytterst få av hennes läsare beundrar U D som stilkonstnär.
Pengarna som hon nu har fått för den senaste boken tror jag inte är något annat än en sympatiyttring för Piratpartiet. Jag tror inte att någon som skickade pengar till U. D. såg sig själv som en kulturell meccenat. (Vilket ju Unni Drougge själv vill tro, enligt vad jag har hört henne säga i debatten.)

Lena

Blogtester sa...

Ny undersökning!

Skall författarförbundets tro om Unni Dougge, få bestämma i vilken grad hon är litterär stilkonstnär eller inte?

http://realnewsmill.blogspot.com/2009/05/unni-drougge-har-inte-stod-av.html

Per CJ sa...

Hva sitatet angår, så har jeg flere steder sett påstanden at det egentlig stammer fra en bok tidlig 1900-tall av en E.B. Hall (som skrev under pseudonymet S.G. Tallentyre). Det skal være lagt i munnen på Voltaire i boken, men det er visst ikke attestert at Voltaire har sagt nettopp dette, og man kan visst heller ikke finne noe som ligner meget i hans etterlatte tekster.

Men det kan jo være en god tanke for det!

calandrella sa...

Voltaire-citatet är dock påhittat... Det vill säga, Voltaire har aldrig yttrat de orden, men någon som skrev en bok om honom menade att det var kärnan i hans yttrandefrihetsfilosofi.