lördag, december 05, 2009

2009-98: Daniel Ahlgren: För fin för denna världen

Helena går på gymnasiet och sitter på ett kafé och väntar på sin kompis My. Hon får vänta ett bra tag och hinner tänka på allt möjligt -- sin otrevliga gymnastikläsare, busstiderna, vad hon ska göra när gymnasiet tar slut, de möjligen elaka motorcykelsnubbarna som sätter sig intill henne och så vidare. Till slut kommer My och de börjar prata istället. De svänger tvärt från ämne till ämne; från att vara helt överens till att argumentera med varandra. Efter ett tag kommer ytterligare ett par tjejer och sätter sig.

De pratar vidare på ungefär samma sätt, men så fort någon går därifrån passar de andra på att kommentera den som inte är där, och när de skiljs åt utanför efter ett tag är det likadant -- den som inte längre är där blir nu samtalsämnet, och behandlas definitivt inte med några silkesvantar.

Som karaktärsstudiet tycker jag att det här är välgjort. Det känns som om samtalet är naturligt och alla nojor fångade på ett trovärdigt sätt. Om man förväntar sig något slags handling så blir man däremot besviken; det händer inget mer än att tjejerna pratar med varandra. Teckningarna är inte fantastiska, men de gör sitt jobb. Det som är bäst är inlevelsen i karaktärerna; det ständiga hoppandet från ett ämne till ett annat utan att egentligen komma någon vart och det underliggande nojandet om livet och om det verkligen är någon som bryr sig om en eller inte.

Daniel Ahlgren: För fin för denna världen
Bonnier Carlsen, 2000
102 sidor
ISBN: 91-638-1890-6

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

1 kommentar:

felucca sa...

Jag kan inte låta bli att fundera på om författaren hade någon slags tanke bakom de dubbla bestämda formerna, "denna" OCH "världen"... eller om det bara är en pinsam grammatikmiss.