tisdag, augusti 31, 2010

2010-51: Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är en hejdlös skröna. Hundraåringen det handlar om, Allan Karlsson, ska precis fylla 100 men har ingen lust att bli firad av kommunalråd, lokaltidning och framför allt inte av sjuksyster Alice. Han kliver ut genom fönstret på vårdhemmet och går iväg istället. Den första anhalten blir busstationen där han köper en biljett till någon annanstans. Vart är inte så noga. Medan han väntar på bussen blir han tillfrågad om att vakta en väska medan en yngling går på toan. Det slutar med att han tar med sig väskan och går på sin buss innan yngligen hinner tillbaka.

Yngligen blir, när han väl kommer ut och inte hittar sin väska, en aning irriterad. Minst sagt. Samtidigt i en annan del av samhället har en massa människor på vårdhemmet upptäckt att hundraåringen de ska uppvakta inte befinner sig på sitt rum som de hade tänkt sig, så uppvaktandet övergår i improviserat genomsökande av samhället.

Hundraåringen består av två berättelser som flätas in i varandra. Den ena är Allans planlösa resa bort från vårdboendet som han helt enkelt tröttnat på. Den andra är Allans levnadshistoria, och den är inte bara lång (han är ju trots allt 100 år) utan även osedvanligt varierad. Allan har genom året träffat ett otal kända och viktiga personer och inte sällan påverkat dem. Han räddar Franco från ett attentat, han får Stalin att få ett raseriutbrott, han tröstar den unge Kim Kong-Il, han hjälper amerikanerna att konstruera atombomben men talar senare även om för ryssarna hur man gör, och så vidare.

Det här är en historia med full fart och god humor, och den är faktiskt inte sanslöst otrovärdig som man vid en första anblick skulle kunna tro. Jonasson får faktiskt ihop sin skröna rätt bra. Den uppenbara jämförelsen (som även görs i en intervju sist i boken) är med Arto Paasilinna, och jag tycker att den är träffande, även om de Paasilinna-böcker jag läst inte täckt in så lång tid eller rört sig över så stora områden (Allan Karlsson hinner resa över hela världen under bokens lopp).

Det här är en bok som går fort att läsa, både för att den är lättläst och för att den är rolig. Språkligt är den inte så avancerad, men här och där finns små pärlor:
Men det år Julius fyllde tjugofem dog först hans mor i kräfta, vilket Julius sörjde, och strax därefter gick fadern ner sig i kärret när han försökte rädda en kviga. Julius sörjde även detta, för han var fäst vid kvigan.


Jonas Jonasson: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Pocketförlaget, 2010
391 sidor
ISBN: 978-91-86369-27-9

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

1 kommentar:

Bokmania / Ivana Eklund sa...

För mig var "Hundraåringen" det roligaste jag läst på länge. Nu rekommenderar jag boken till alla jag känner, vilket får den lokala bokhandeln att öka sina intäkter avsevärt. Antar jag. Hittills inga klagomål från någon av de "drabbade", snarast tvärtom. Folk tycks gilla boken lika mycket som jag, eller nästan i alla fall.