måndag, april 04, 2011

2011-32: Joe Hill: Horn

Joe Hill etablerar sig allt mer definitivt som en skräckförfattare att räkna med. Horn är hans tredje bok (om man bortser från seriealbum), och liksom de tidigare är det en mycket stabil prestation.

Ig Perrish vaknar med en rejäl baksmälla, men rätt snart upptäcker han att det är hans minsta problem. Han har fått horn i pannan. Man skulle kunna tro att det skulle vara ett problem i umgänget, men det är det inte av flera skäl (eller åtminstone inte på det sätt man väntar sig). Det visar sig att människor inte ser hornen, eller snarare att de inte tycker att de är väsentliga. Så fort han försvinner ur deras åsyn glömmer de bort dem. Väsentligare är att när människor ser hornen så berättar de sina innersta tankar för honom.

Det är illa nog att få reda på exakt vad ens familj och vänner innerst inne tycker om en, men Ig har även ett annat problem. För ett tag sedan blev hans flickvän Merrin brutalt mördad, och även om det saknades bevis så är den allmänna uppfattningen att det var han som gjorde det. Ig får höra en del mycket otrevliga berättelser från människor som han litade på.

Den här egenskapen öppnar naturligtvis också för Ig att ta reda på vad det verkligen var som hände den där kvällen när han full och förbannad lämnade Merrin på en parkering och sedan aldrig såg henne mer. Ig börjar fråga sig fram efter vem som är mördaren, men längs vägen får han det ena smärtsamma svaret efter det andra och man kan undra om det till slut verkligen är värt uppoffringen.

Berättelsen alternerar mellan nutid när Ig har horn och tillbakablickar på hans liv innan dess, både före och efter Merrins död. Det är ingen tvekan om att detta är en skräckroman, men det är också en rätt mörk roman eftersom det ibland är smärtsamt tydligt att alla har något att dölja. Det är inte något att sträva efter att alltid få höra sanningen. Det här upplägget tillsammans med att Joe Hill är riktigt bra på att skildra personers känslor för varandra och hur de utvecklas och bryts ner gör att det här är en mycket bra bok.

Joe Hill: Horn (Horns)
Översättning: Gabriel Setterborg
Norstedt, 2011 (originalet 2010)
436 sidor
ISBN: 978-91-1-303216-0

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

4 kommentarer:

Fredrik F. G. Granlund sa...

Jag vet med mig att jag kritiserat dig tidigare vad gäller sammanfattningar av böcker, men du blir nu verkligen bara bättre och bättre på detta, Hans. Joe Hill är ju främst för farsan, herr King, en förmåga att hålla ögonen på - men att han skriver så här intressanta böcker är ju heller inte direkt att förakta. Önskar att jag hade tid att läsa denna roman redan nu.

Men. Såvitt jag vet har inte Horns vunnit några litterära priser. Och. Bortsett från det jag nu precis skrivit ovan: hur anser du att Horns gör sig i jämförelse med Hills debutroman En hjärtformad ask (Heart-Shaped Box?), vilken vann Bram Stoker Award och International Thriller Writers Award (båda för bästa första roman). (Jag kan för övrigt närmast slå vad om att Horns kommer att översättas till svenska och publiceras av Bra Böcker.)

Hans Persson sa...

Du har fel. ;) Det är den svenska översättningen jag läst, men den är utgiven av Norstedt.

Jag måste säga att jag tycker att Joe Hill är helt värd att hålla ögonen på för sina egna meriter, även om det är svårt att undgå att jämföra honom med pappa. Nu är det bra länge sedan jag läste någon av Kings riktigt tidiga verk, men mitt intryck är att Hill är vassare än vad King var efter tre böcker.

Jag gillade En hjärtformad ask och jag gillar horn också. Om jag måste välja tror jag att Horn är bättre, men det är jämnt.

bokbild sa...

Ännu en bok att lägga till min vill läsa lista :)
Har endast läst Joe Hills första bok, men det låter som att han är en lovande författare. Säkert har han hjälp av sin far? Tänker mer att han har växt upp med en författare till far..

Fredrik F. G. Granlund sa...

Hm. Jag visste inte att Horn hade översatts till svenska, så det var bra att du påpekade att det är den versionen du läst. Då skall jag fasen ta och införskaffa den när lämpligt tillfälle ges och bilda mig själv en uppfattning. Låter ju minst sagt intressant när du uttrycker att Horn kanske är lite bättre, för jag var och är fortfarande lite ambivalent inställd till En hjärtformad ask - men jag hade nog för höga förhoppningar.