fredag, mars 12, 2010

2010-15: Neil Gaiman: The Kindly Ones

The Kindly Ones är den näst sista delen av Sandman-serien, men den känns som om den skulle kunna vara den sista. Utan att ha läst den än känns det svårt att tro att den sista delen skulle kunna kännas som något annat än en epilog.

Lyta Hall (känd från tidigare album) har fått sonen Daniel, men tidigt i historien så blir han kidnappad. Resten av berättelsen kommer i princip av hennes ansträngningar att få tag i honom igen, både genom egna efterforskningar och med hjälp av titelns "kindly ones" eller furies. Ganska snart riktar de sitt intresse mot Dream, och han blir allt mer hårt ansatt från olika håll. Det är för den delen inte bara Lyta Hall som är bekant sedan tidigare. Nästan allt som förekommer i det här albumet anknyter till tidigare episoder.

Man inser nu att vad som tidigare sett ut som ett antal bra berättelser med Dream som central karaktär och diverse andra personer som vandrar ut och in ur berättelsen i själva verket är en skicklig konstruktion för den upplösning som Gaiman iscensätter i det här albumet.

De tidigare albumen må ha varit bra var för sig, men The Kindly Ones överträffar dem grundligt och visar att de innehåller mer än man först inser, och utgör i sig en magnifik höjdpunkt i serien hittills. Jag vågar inte tro att avslutningen The Wake ska kunna nå upp till den här nivån även det, men jag blir gärna överbevisad.

Den stora mängden bakåtreferenser i The Kindly Ones gör att jag inser hur mycket jag måste ha missat i de tidigare albumen, och jag blir faktiskt sugen på att helt sonika börja om att läsa från början igen när jag är klar.

Neil Gaiman: The Kindly Ones
Illustrerad av Marc Hempel, Richard Case, D'Israeli, Teddy Kristiansen, Glyn Dillon, Charles Vess, Dean Ormston, Kevin Nowlan & Dave McKean
Vertigo, 1996
opaginerad
ISBN: 1-56389-205-7

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

onsdag, mars 10, 2010

2010-14: Neil Gaiman: World's End

World's End är på sätt och vis en samling korta berättelser på samma sätt som Fables & Reflections, men samtidigt inte. Till formen tar den sin förlaga från The Canterbury Tales; ett antal personer med helt olika bakgrund (från olika tider och världar, till och med) blir insnöade på världshuset "World's End" och berättar historier för varandra för att slå ihjäl tiden. För att göra det hela lite mer strukturellt komplicerat så berättas det historier inuti flera av de här berättelserna, ibland till och med i flera nivåer.

När vi nu ändå är inne på litterära homager är det även värt att nämna berättelsen "The Golden Boy" om en pojke Prez Rickard som redan som liten visar både intresse och fallenhet för politik. Han träffar Boss Smiley, en person med en stor smiley som ansikte, som erbjuder honom att bli president om han bara kommer ihåg vems förtjänst det är. Prez tackar nej och säger att han tänker bli president på egna meriter, vilket han också lyckas med innan han fyllt tjugo. Han visar sig vara en mycket bra president.

Prez träffar Boss Smiley igen som varnar honom att ställa upp för omval, men det gör han i alla fall. Under sin andra presidentperiod blir han skottskadad och hans fästmö dödad. Boss visar sig en tredje gång och erbjuder sig att återuppväcka fästmön från de döda i utbyte mot framtida tjänster, men Prez tackar återigen nej. När han tjänat sin andra period till slut drar han sig tillbaka från offentligheten och återgår till att laga klockor, något som han även tidigae sysslat med. Både detta och hans allmänt övermänskliga kompetens är saker som ekar av Dr. Manhattan från Watchmen, och Boss Smileys ständigt leende ansikte minner naturligtvis också om knappen som Comedian i Watchmen har, och som återkommer ideligen i den serien. På ett ställe i "The Golden Boy" förekommer den till och med med samma blodstänk på som den ofta har i Watchmen. En annan parallell är att båda historierna utspelar sig i samma tidsperiod i ett USA som har en lite annorlunda historia, och där superhjältar förekommer.

Det här albumet innehåller ett antal bra historier. De är väldigt olika, både till innehåll och i teckningsstilen, men det är absolut ingen nackdel.

Neil Gaiman: World's End
Illustrerad av Bryan Talbot, John Watkiss, Michaell Allred, Michael Zulli, Shea Anton Pensa, Alec Stevens, Gary Amaro & Dave McKean
Vertigo, 1994
167 sidor
ISBN: 1-56389-171-9

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

måndag, mars 08, 2010

2010-13: Christine Falkenland: Vinterträdgården

Laura börjar närma sig 40 år, jobbar på en förskola och bor fortfarande kvar i föräldrahemmet tillsammans med sin far som mest verkar ägna sig åt att skriva insändare till lokaltidningen. Modern är död i bröstcancer, och Laura fruktar att den ska ta henne också. Hon har inte någon kärlek i sitt liv, och på det hela taget är hennes liv inte fyllt med speciellt mycket alls.

En dag får hon ett infall och börjar på en skrivarkurs. Ungefär samtidigt träffar hon Shahrzad, mamman till ett av barnen på förskolan, och inser ganska snart att hon håller på att bli kär på ett sätt som hon inte alls förväntat sig.

Boken är skriven i första person från Lauras perspektiv, men utan att explicit ha något slags dagboksperspektiv eller så. Språket är vackert och tidvis poetiskt, och dessutom är Lauras berättelse då och då uppblandad med alster från hennes skrivarkurs (vilka alltid tycks ta formen av dikter). Ibland tyckte jag mig kunna se paralleller mellan de övningar hon får på skrivarkursen och vad som händer henne själv i romanen, men jag är osäker på om det verkligen var meningen. Det verkar i så fall inte vara konsekvent genomfört (eller så är det bara jag som inte upptäckt allt).

Laura är en ganska osäker personlighet, och hennes oväntade kärleksaffär gör inte det hela bättre, så berättelsen vimlar av funderingar där hon vänder och vrider på allt som händer för att försöka få rätsida på vad det är som händer, vad Shahrzad tänker och känner och så vidare.

Jag gillar den här boken: den är kort men kärnfull, vackert skriven utan att verka ansträngd eller konstruerad, och den skriver om kärlek utan att det blir sötsliskigt eller tillrättalagt.

Christine Falkenland: Vinterträdgården
Månpocket, 2009
199 sidor
ISBN: 978-91-7001-714-8

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se

fredag, mars 05, 2010

2010-12: Neil Gaiman: Brief Lives

Bakom titeln Brief Lives döljer sig en berättelse om verkligt gamla varelser som rör sig bland människorna på jorden. Det är inte bara Dream och de andra Endless som varit med väldigt länge.

Sedan några hundra år så är en av Dreams syskon, Destruction, borta. Systern Delirium får för sig att hon vill leta upp honom, och efter ett par försök med andra syskon så lyckas hon övertala Dream att hjälpa henne att börja leta efter honom. Delirium är inte direkt den mest fokuserade i syskonskaran, men här är det trots allt hon som ligger bakom uppdraget. Hennes vimsande ger dock upphov till en del komik när hon försöker förhålla sig till människornas värld.

Man kan ana att Gaiman så smått börjar knyta ihop sin berättelse om Sandman. Även om det är ett par album kvar så känns det här som en ansats till avslutning; vi får vad som i alla fall nu känns som avslutningar av berättelsetrådarna om Orpheus och Destruction. Det här albumet handlar också ovanligt mycket om sorg och förlust, vilket ger det en känslomässig tyngd åt framför allt slutet.

Återigen ett bra album: jag ser fram emot de sista tre!

Neil Gaiman: Brief Lives
Illustrerad av Jill Thompson, Vince Locke & Dave McKean
Vertigo, 1993
opaginerad
ISBN: 1-56389-138-7

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , , , ,
intressant.se

torsdag, mars 04, 2010

Nästa King-bok: Full Dark, No Stars

Via Följeslagarnas nyhetsbrev fick jag just reda på att Stephen Kings nästa bok har annonserats och kommer att heta Full Dark, No Stars. Den ska komma i november och är (precis som Four Past Midnight och Different Seasons) en samling med fyra kortromaner som inte tidigare publicerats.

Eftersom jag tycker att tre av de fyra texterna i Different Seasons tillhör Kings bästa (liksom "The Mist", som även den har samma längd) så tycker jag att det här låter lovande.

Andra bloggar om: , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , ,
intressant.se

onsdag, mars 03, 2010

2010-11: Neil Gaiman: Fables & Reflections

Fables & Reflections är annorlunda mot de övriga Sandman-albumen, för den är snarare än novellsamling än en roman. De flesta historierna är en ursprungligen en tidning långa (24 sidor), men åtminstone en är längre. När jag läste historierna fick jag intrycket att Dream själv hade en lite mer tillbakadragen roll här än i de övriga albumen, men när jag bläddrar lite i albumet nu är jag inte lika övertygad om det längre.

En del av de här historierna känns ganska perifera i relation till den övergripande handlingen (även om det kan vara vanskligt att säga i förväg). Den längsta av dem, "Orpheus", är inte bara anknuten till tidigare story, den är också en utmärkt återberättning av myten om Orpheus nedstigning i underjorden för att rädda sin kära Eurydike.

Starkast tycker jag dock att berättelsen "Ramadan" är. Här berättas hur kalifen Haroun al Raschid, känd från både historiska källor och Tusen och en natt, åkallar Morpheus för att säkerställa att Bagdads storhet aldrig ska glömmas bort. Resultatet blir kanske inte vad kalifen tänkt sig, men det gör definitivt inte berättelsen sämre. Av den sista sidan i den här historien att döma så kan man också gissa att historien är skriven som en kommentar till det första irakkriget som utbröt strax innan den skrevs.

Neil Gaiman: Fables & Reflections
Illustrerad av Dave McKean, Bryan Talbot, Stan Woch, P. Craig Russell, Shawn McManus, John Watkiss, Jill Rhompson, Duncan Eagleson, Kent Williams, Mark Buckingham, Vince Locke & Dick Griodano
Vertigo, 1993
264 sidor
ISBN: 1-56389-105-0

Andra bloggar om: , , , , , , ,
Technorati Technorati tags: , , , , , , ,
intressant.se

måndag, mars 01, 2010

2010-10: Jonas Gardell: Frestelsernas berg

Den här boken beskriver hur en familj faller samman. Maria och hennes syskon växer upp och har det bra. Pappan är visserligen bunden till sin säng av sjukdom, men jobbar trots det och familjen har inga ekonomiska problem. Senare i livet när föräldrarna dött ska Maria och hennes syskon (med barn) dela upp arvet, och även om Maria är den som har mest anknytning till föräldrahuset i skogen så är hon också (efter att hennes man professorn helt sonika gått ifrån henne och barnen) den som har minst pengar, och hon har inte möjlighet att ta över. Ett av syskonen gör däremot det, men de hanterar det inte som Maria vill.

Att Marias man lämnade familjen kom på sätt och vis inte heller som någon blixt från en klar himmel. Äldste sonen Björn var just då nedgången i ett drogberoende, och den yngste sonen Johan (som är bokens centralkaraktär, om än inte direkta berättare) hade kommit ut som homosexuell. Fadern uppskattade inte någondera, men hade svårare att acceptera det senare. Efter detta multipla nederlag flyttar Maria och barnen till en liten trång lägenhet med alla familjens saker som hon envist behåller för att de ska ha dem när de flyttar igen eller för att de kan vara bra att ha senare. Detta senare kommer aldrig, barnen flyttar hemifrån, men Maria bor kvar i sin trånga lägenhet som är fullproppad med möbler och flyttkartonger.

Barnen kämpar med att få Maria att rensa bland sina saker och göra sig av med åtminstone något så att hon ska få plats att leva, men hon envisas med att behålla allt. Hon vill leva kvar i det som var och är livrädd för att tvingas se sin situation som den verkligen ser ut. Johan håller samtidigt på att försöka förstå vad som egentligen hände när Marias älskade barndomshem gled henne ur händerna. Han kan väl inte sägas vara speciellt smidig under alla faser av sina undersökningar, men han får väl i alla fall sägas vara ute i ett gott syfte.

Den här familjens liv är som synes tämligen rörigt, och det finns gott om anklagelser åt olika håll, uttalade eller inte. Att som Johan komma in senare och få reda på vad som hänt är inte lätt, och att göra något konstruktivt av det än svårare.

Allt jag kan påminna mig ha läst av Gardell tidigare har varit väldigt noggrannt grundat i den tid det utspelat sig, och det har normalt sett handlat om 1970- och 1980-tal. Det handlar om samma tidsperiod här, men här är dåtiden bara ett rum där händelser utspelar sig; den får inget liv i sig på det briljanta sätt som görs i trilogin om komikern Juha. Därmed inte sagt att det är en nackdel -- det gör det lättare att fokusera på relationerna mellan släktingarna -- men det är en tydlig skillnad mot övriga böcker.

Jonas Gardell: Frestelsernas berg
Norstedt, 1995
227 sidor
ISBN: 91-1-951202-3

Andra bloggar om: , , ,
Technorati Technorati tags: , , ,
intressant.se